Förstärkare, mikrofoner & effekter

Förstärkning för ukulele: välja mellan inbyggd mikrofon, extern sensor och akustisk förstärkare

Att förstärka en ukulele medför andra tekniska utmaningar än för en klassisk gitarr eller en folk-gitarr. Resonanslådan är mindre, spänningen i strängarna av nylon eller fluorokarbon ger mindre mekanisk vibration än en stålsträng, och det användbara frekvensområdet för en sopran- eller konsertukulele ligger i de höga registren där billiga piezomikrofoner låter tunna och hårda. Att förstå dessa begränsningar innan man investerar i en förstärkare eller en pickup undviker onödiga inköp och frustrationer på scenen.

Undersaddle-piezo-mikrofon, bordsensor eller kondensatormikrofon: tre olika tillvägagångssätt

Den undersadelmonterade piezomikrofonen, placerad under stallets sadel, är det vanligaste systemet på elektroakustiska ukuleler i instegs- och mellanklassen. Dess främsta fördel är dess motståndskraft mot återkoppling (larsen) på scenen. En välkänd nackdel är att den fångar upp stägets benvibrationer snarare än resonansen från locket, vilket ger den där ”plastiga” och aggressiva klangen i diskanten som användare av billiga piezo-mikrofoner känner väl till. En delvis lösning är att kombinera denna typ av sensor med en aktiv förförstärkare med parametrisk equalizer, såsom Fishman Presys Blend eller Shadow SH-405, som gör det möjligt att dämpa frekvensområdet 2–5 kHz som orsakar denna hårdhet.

Kontaktmikrofoner för resonansbotten (K&K Sound Uke Pure, LR Baggs Anthem Tru-Mic) fästs direkt på resonansbotten och fångar instrumentets verkliga akustiska resonans. Deras ljudåtergivning är betydligt mer naturlig än en undersaddle-piezo, särskilt på en konsert- eller tenorukulele i massivt mahogny eller koa, vars resonansbotten ger en verklig dynamik. Nackdelen är en ökad känslighet för återkoppling vid höga volymer på scenen. På en sopranukulele begränsar den lilla ytan på resonansbotten givarens prestanda.

För inspelning i studio eller hemmastudio ger en kondensatormikrofon med liten membran, placerad 20–30 cm från skärningspunkten mellan lock och hals och lätt riktad mot resonanshålet, ett bättre resultat än något inbyggt sensorsystem. Modeller som Rode NT5, AKG C451B eller DPA 4099 (instrumentklämma) fångar instrumentets naturliga klang utan att förändra tonen. Denna metod kräver en skicklig ljudtekniker och ett ljudkort med en förförstärkare av hög kvalitet, men är fortfarande standarden för en trogen inspelning.

Akustiska förstärkare för ukulele: frågan om ingångsimpedans

En teknisk detalj som ofta förbises vid köpet: passiva piezo-sensorer har en hög utgångsimpedans, ofta över 10 MΩ. En standardförstärkare för elgitarr har en ingångsimpedans på 1 MΩ. Att ansluta en passiv piezo till en standardingång leder till dämpning av de låga frekvenserna och en hörbar tonmässig stelhet. Akustiska förstärkare som är konstruerade för stränginstrument utan elektriska band, såsom Fishman Loudbox Mini (60 W, 8 kg, högimpedansingång), AER Compact 60 eller Schertler DAVID, har högimpedansingångar (ofta 10 MΩ) som respekterar piezogivaren och återger basfrekvenserna från tenor- eller barytoninstrument utan artificiell kompensation.

För en ukulele med inbyggd aktiv förförstärkare (9 V-batteri, lågimpedansutgång) försvinner detta problem och instrumentet kan matas in i vilken standardjackingång som helst, inklusive ett PA-system eller en DI-kanal på ett mixerbord. Det är den praktiska fördelen med att investera i ett förförstärkt system på instrumentet snarare än att kompensera nedströms.

Enstaka scenframträdanden: kompakt akustisk förstärkare på 40–60 W med inbyggd equalizer, högimpedansingång, möjlighet till monitorljud (Fishman Loudbox Mini, Boss Acoustic Singer Live LT)
Studioanvändning / heminspelning: ljudgränssnitt med 2 ingångar (Focusrite Scarlett 2i2 eller motsvarande) + kondensatormikrofon med liten membran, utan förstärkare i kedjan
Regelbunden liveanvändning: aktivt DI-system (Radial PZ-Pre, LR Baggs Para DI) anslutet till mixerbordet, extern förförstärkare avsedd för akustiska instrument, eventuellt monitorljudåterkoppling

Effektpedaler anpassade för ukulele: vad som verkligen fungerar

Ukulelen reagerar annorlunda än stålsträngade instrument på vanliga effekter. Distorsion och overdrive ger oftast ett mindre musikaliskt resultat på nylonsträngar, på grund av brist på tillräckliga övertoner i de låga frekvenserna. Däremot finns det tre typer av effekter som smälter in naturligt i ukulelespelet: reverb (spring eller room, inte för långa plattor), delay (kvartnot eller punktad åttondel för fingerpicking) och lätt chorus som ger sopranukulelens ljud mer fyllighet utan att dölja artikulationen. Kompakta pedaler som TC Electronic Hall of Fame 2 eller Boss RV-6B för reverb, eller TC Electronic Flashback 2 för delay, är dimensionerade för denna typ av användning utan att kräva ett komplett pedalbord.

Loopern förtjänar ett särskilt omnämnande för dem som spelar ensamma: en kompakt looper (Boss RC-1, TC Electronic Ditto) gör det möjligt att bygga upp arrangemang i realtid, lager för lager, under uppträdanden eller vid övning. Det är en av de få effekter som verkligen förändrar sättet att spela solo-ukulele, och inte bara dess klang. Loopens autonomi, hur väl den följer tempot och hur lätt den är att aktivera med foten är de urvalskriterier som spelar roll.

En extern förförstärkare/equalizer i pedalförpackning (LR Baggs Venue DI, Fishman Aura Spectrum) är förmodligen fortfarande det mest användbara köpet för en ukulele med en passiv eller blygsam aktiv piezomikrofon. Den gör det möjligt att korrigera givarens tonala brister, utjämna ljudet för lokalen, reglera volymen separat och ansluta direkt till mixerbordet utan att gå via en förstärkare. På scenen gör en bra förförstärkare i pedalform större skillnad än valet av monitorförstärkare.

Hur man väljer utifrån sitt faktiska användningsområde: övning, scen eller inspelning

En konsertukulele med massivt granlock och en K&K Sound-pickup ansluten till en Fishman Loudbox Mini räcker för att spela i en bar med hundra personer utan extern ljudanläggning. Samma instrument i en sal med tvåhundra personer och monitorer kräver ett aktivt DI-system anslutet till mixerbordet och en dedikerad monitor. En sopranukulele i laminerad lind med inbyggd plastpiezo ger inte ett tillfredsställande resultat i dessa två sammanhang, oavsett hur mycket man försöker kompensera med equalizer: instrumentet måste ha tillräcklig akustik för att förstärkningen ska kunna återge den. Signalkedjan börjar alltid med instrumentets konstruktion, inte med ljudutrustningen.